Om en månad är jag på Lanzarote. Har redan varit i London, hos kusinerna, och sitter förhoppningsvis på balkongen med ett glas vin. Det ska bli skönt. Så jäkla skönt.
Jag har aldrig varit på solsemester på hösten. På resa, visst, men sol och värme? Inte medvetet, i alla fall. På sätt och vis är det lite konstigt. Jag borde nog ha satsat på det tidigare, med tanke på mina issues med kyla och mörker.
Den här delen av hösten är i och för sig helt okej. Så länge solen skiner och löven har färger så är det helt okej. Det är sen, när regnet, mörkret, de kala grenarna och den där genom-märg-och-ben-kylan kommer. Fast det är också okej, på sätt och vis. Egentligen är det januari och februari som är värst. Kallt, eländigt och bara är lång jäkla raksträcka till våren. Mars är rätt segt också. Lite födelsedagar, men jag har en känsla av att det bara blir jobbigt. Påminnelser.
Som när Jonas kommer upp på chatlistan på Facebook.
Jag håller emot lite, för jag vill inte, orkar inte. Orkar inte bryta ihop varje dag. Orkar inte riktigt hålla mig uppe heller, hela tiden, så jag gråter lite i duschen. Ibland.
Det blir skönt att komma bort, från allt.
Mitt liv i Såsen... Rosenrött, vardagsgrått, spännande, urtrist och alldeles.. Alldeles underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar