Vill, men ska inte..

Idag vill jag springa, men jag ska inte.
I flera nätter har jag sovit riktigt dåligt, vilket har gjort att jag känt mig hängig på dagarna. Eller, jag har tänkt att det varit sömnbrist. Nu är jag lite inne på att jag kanske faktiskt inte är riktigt 100. Jag har känningar i hals och öron, bland annat. Det vore inte så konstigt, flera runt om mig är eller har varit sjuka.

Det får bli så idag, trots att jag sovit bättre än på många nätter, att jag faktiskt tar det lugnt. Ingen löpning. Imorrn blir det yoga och så tar vi upp löpningen på måndag igen, om jag inte blivit sämre.

Fast det suger. Jag var så himla sugen på att springa, speciellt som jag börjar se att det händer saker i kroppen. Vaderna, av alla ställen. Resten händer det inte så mycket med ännu, eftersom jag inte lagt om kosten för fem öre. Glass, vin, kolhydrater för hela slanten... Det får bli nästa vecka. Har ju haft semester... :)

Ett löpinlägg

Jag sitter här och eftersvettas. Det är som om nån skulle vridit på en kran, jag skojar inte. Så sjuka mängder vätska!
Fy fasen vad tungt det var idag.
Jag är i och för sig inte förvånad. Igår skulle ju varit den stora vilo och svullardagen. Det gick åt skogen eftersom bror ringde och ville boxas. Vad gör man då? Boxas, så klart! Kan inte missa ett tillfälle att få banka på lillbrorsan, var ju några år sen sist!
Det kändes i benen idag, kan jag informera om. Men, det gör mig också jäkligt stolt! Trots att jag visste att det skulle vara tungt idag så genomförde jag passet. Dryga 5 km, som jag sprang i alla fall minst 4,5 av. Eller, joggade.
I söndags däremot, då sprang jag. Lätt gick det, vilken känsla! Första kvart-tjugo minutrarna var det bara roligt. Detta trots en halv flaska rose och en mojito kvällen innan, samt ca 2 timmars sömn. Fast jag sprang nog på ren frustration. Det där jag hintade om i förra inlägget, dejten.. Det var fjärde i ordningen och det var dags att kolla läget om vart det var på väg. Och, vi var väl inte riktigt på väg åt samma håll, i samma fart. Vilket är ok, det är som det är och lika bra att få veta. Men frustration skapade det trots allt, vilket satte fart på löpningen. Synd bara, det var så bra på pappret...

Idag hade jag ett moment med en annan löpare. En kille i ungefär min ålder, verkade springa på ungefär samma sätt. Vi möttes på en raksträcka, så vi såg varann på långt håll. Han tittade på mig när vi möttes, log och liksom nickade lite. Så jag gjorde likadant. Ett leende och en nick i samförstånd. Ett löparmoment, helt enkelt.
Imorrn ska jag vila. För ikväll är det premiärfest!

Ibland är Stockholm lite för stort

Jag hade egentligen tänkt åka hem till H ikväll. Gå ut på hennes lokala hak och sjunga lite.
Men, och detta är nackdelen med Stockholm, det känns för långt just idag. Det tar en timme ca att komma dit och att komma hem sen, mitt i natten... Fort går det inte.
Så just ikväll orkar jag inte.

Känner mig ganska mör efter springturen idag. 45 minuter, varav 30 var spring. Tyvärr ville inte Runkeeper funka, så jag är inte säker på hur långt det var, men ca 5 km blev det nog. Jag får lite ont i benen, men så länge det är på olika ställen varje gång så väljer jag att ignorera det.
Sen blev det bad. Tända ljus, Tori Amos på stereon och en Mojito på badkarskanten.
Finns andra skäl till tröttheten också och nu börjar det mola i magen...
Det blir en lugn kväll. En Mojito till möjligen, men sen sängen.

Imorrn är det dejt..

Spänning i vardagen

Jag frostar av mitt frysfack.
Av nån anledning gör jag det alltid mitt i sommaren. Varför vet jag inte. Kanske vill skapa lite spänning i mitt vardagsliv..?

Annars är det skönt att vara hemma. Dagarna hittills har mest innehållit småfix och slappande. Utom idag då, när jag storfixar och frostar av frysfack.
I onsdags träffade jag H för lite sång på ett ställe i Gamla Stan. Alla var sjukt duktiga, så prestationsångesten fick sig en skopa.. Men det var bara att köra på, trots att nästan inget av det jag ville ha fanns. Improvisera, mina vänner, improvisera!  Nyttigt för egot, om inte annat. Kasta sig ut, bara.

Roadtripen då?
Jättekul. Så himla roligt att få träffa massa släkt som man bara ser på facebook annars. ;) Farmor, kusin, moster...
Göteborgsvisiten var också superrolig. Dit skulle jag vilja åka en långweekend och bara vara turist. Hotellet vi bodde på, Scandic Europa, var bra. Centralt och fräscht. När vi väl hittade dit... Köra bil i Göteborgs innerstad, nej tack! Bara massa spårvagnar, enkelriktat och skit!
Sen var det ju jättekul att få sjunga på bröllop också. Det är alltid roligt. Jag missade en textrad, men det gjorde nog ingenting. Pianisten var cool och spelade bara på och jag fann mig rätt snabbt.
Sen hade vi en jättemysig kväll med god mat och rosévin i hamnen.

Löpningen rullar på den med. Nu senast sprang (läs: joggade sjukt sakta) jag i 25 minuter!!! Nästan personligt rekord tror jag, om vi inte räknar med Vårruset för hundra år sen.
Apropå det ja. Jag måste ju hitta nya lopp att springa, nu när det skiter sig med Tjejmilen. Nån som vill köpa en anmälan, förresten? Det visade sig nämligen att vi har showrep med regissör den dagen. Går bara inte att vara borta. Men, jag vill ha mål och utmaningar, så om ni vet nåt bra lopp (helst inte längre än milen till att börja med), kommentera eller maila mig!

Roadtrip!

Igår lekte vi turister, mamma och jag. Eller, mamma är ju turist. Jag fick leka och det är kul! Gillar att turista i min egen stad. Det finns så mycket fint som man tar för givet.
Vi hann med en hel del igår. Lunch på Rosendal, Djurgårdsfärja, Fotografiska och glass på Fjällgatan. Samt en jäkla massa promenerande. För att inte tala om de 144 trappstegen från Fjällgatan ner till Fotografiska. Först ner, sen upp.
Så idag bangar jag faktiskt löpningen, för första gången. Eller bangar, jag skjuter upp den till imorgon. Skorna är nedpackade.
För nu, alldeles snart, drar vi på västkustturné! Stockholm - Skövde - Göteborg - Örebro - Stockholm!
Hämtade bilen imorse. Den är lättkörd, trots att det inte är en automat... Jag gillar automat. Fast det är ok med växellåda. Det är väl bra att man får köra med det ibland, så man inte glömmer hur man gör...

Jag hoppas att vi hittar lite loppisar på vägarna. Risken är att vi kommer hem med bilen fullpackad...

Nu börjar det bli tufft..

Av någon anledning var det lättare att springa i Degerfors. Jag hittade en sån bra runda där, med lite lagom natur, inga jobbiga backar... Här i Såsen letar jag fortfarande.
Det går inte dåligt, men det går inte bra. Lite kanske det har att göra med att jag fusksprang igår igen. Tog ett extrapass. Och så en timme yoga på det sen, oj vad jag svettades. Så det kanske inte är jättekonstigt att benen var lite trötta idag.
Imorgon blir det vilodag i alla fall. Och ikväll... Harry Potter!

13 minuter!

Tid. Det kan vara så olika. 13 minuter, till exempel. Det kan vara både mycket och lite. Väntar man på något, kanske bussen, när det är minusgrader och snöstorm, då kan 13 minuter vara en evighet. Om man å andra sidan måste stiga upp och vill snooza så länge som möjligt, då är 13 minuter bara ett ögonblick. Tid är relativt, så är det. Men, trots allt går den att räkna i minuter och sekunder och faktum är att idag joggade jag 13 minuter i sträck! Och det var knappt ens jobbigt!

Det tar sig, sa mordbrännaren...

Värmlandssemester..

Sitter här i Amys kök, alldeles proppmätt av ännu en fantastisk middag med färskpotatis, grill och vitlökssås. Att det ska vara så svårt att sluta äta! Men å andra sidan har vi gått en mil idag, så lite tycker jag nog att vi förtjänade maten.
Ingen löpning idag alltså. Igår tog jag ju en bonusrunda, springer egentligen måndag, onsdag, fredag, men nu blev det alltså lördag också.
Idag var kroppen ganska trött.
Vi satt uppe inatt och tittade på kvartettfinalen. Eller, Amy gav upp sista halvtimmen. Hon skulle ju också upp till kyrkan, sista rycket på Elins konfirmation, klockan 10. Jag trillade väl i säng vid 6-snåret, men sov som en kratta. Drömde stressdrömmar om att tävla i kvartettävling med låtar jag inte kunde och vaknade med hjärtklappning. Vid 11 gav jag upp.

Imorgon åker jag hem. Städning får det bli på kvällen, sen kommer mamma på tisdag förmiddag.
På torsdag eller så, åker vi västerut på en liten tour. Hipp som happ blev det sång på ett bröllop på lördagen också, tur man kan vara på rätt plats vid rätt tillfälle ibland!

I Värmland är det varmt..

och kvavt, just nu i alla fall. Förhoppningsvis kommer det en skur ikväll, så det rensar upp lite.

Annars har jag det oförskämt bra här hos Amy. Vi tar det lugnt, myser, pratar, tittar på barbershoptävlingar, hänger... Det är så skönt med någon som har förståelse för mitt mående just nu också. Som fattar att jag inte orkar, varför jag gråter utan anledning, att det är lite kaos inuti just nu. För det är det. Tänk er själva, jag har ändå tillsatt kemikalier till min kropp nu i ett antal år och så på några veckor, poff! Borta! Fast jag måste säga att det är mer kroppsliga grejer än vad jag trodde.
Nåja, det går ju över. Snart, hoppas jag.

Amy är iväg och handlar just nu. Jag ska vila lite och sen när hon kommer tillbaka ska jag ge mig ut på ett löppass. Ikväll blir det körtävlingar och imorgon konfirmation och kvartettfinal. Ska bli kul, även om två av mina favoritkvartetter märkligt nog inte gick till final. Jag fattar inte ibland, verkligen.

märkligt mående och träning blir nog nåt bra till slut ändå...

Livet är inte helt lätt just nu och det är enbart kemins fel.
Jag håller ju på att trappa ner den seretoninhöjande medicin jag ätit i några år. Den har varit fantastiskt bra att ha, men nu tror jag att jag klarar mig utan. Det är bara det att när man trappar ner får man samma typ av biverkningar som när man började. Om inte ännu värre.
Vi snackar yrsel, trötthet, sömnrubbningar, förvirring, synrubbningar och allmänt konstigt mående. Tålamod? Hahahaha! Tröskeln är väl ungefär lika med noll.
Åh vad jag längtar till den här utfasningen är klar så jag kan må som folk igen! Bara några dagar kvar nu.

Detta gör att jag är extra, extra nöjd med att jag kom ut på löprundan idag. Och att jag dessutom genomförde min cirkelträning efteråt. Imorgon ska jag få lite hjälp med min pulsklocka, hoppas det ger en extra dimension till det hela.
Fast det känns fortfarande lite fånigt att kalla det för löprunda. Trots allt går jag fortfarande mer än jag springer. Å andra sidan har inte knäna gjort ont alls ännu (ta i trä!) även om det känns lite i benhinnorna.
Jag tror ändå att det är bra att jag kommer ut och tränar när jag mår så här. Jag mår bättre nu än innan träningen.
Snart händer det fler roliga saker, minsann! På onsdag tar jag tåget djupt in i de värmländska skogarna, till finaste Amy! Där ska vi hänga, kolla på webcast och dricka vin och praaaaata, ända tills på måndag.
Längtar!

Sega söndag

Seg som kola är jag, denna söndag.
Sov länge. Låg och läste nån timma innan jag slutligen segade mig upp. Sen har jag inte gjort många knop. Druckit kaffe, hängt vid datorn. Börjat lägga in en av kvartettens nya låtar i Finale. Okej, så lite nytta har jag faktiskt gjort.
Nu tar jag mig i kragen och slinker ner till gymet för att förhoppningsvis få plats på ett yogapass. Annars får det bli nån annan form av träning, för nåt måste jag hitta på idag. Nåt som innefattar något annat är att sitta och titta in i en dataskärm, alltså.

det man är van vid..

Jag är van att vara den coola.
Den som har koll, den som vet. Den som har svar. Den som kan ge råd, för jag behöver inte följa de råd jag ger. Men nu.
Nu är jag i en situation där jag vet nada. Jag har ingen koll. Jag känner känslor jag inte känt på flera år. Jag får impulser jag inte vet om jag ska följa. Om de är bra eller dåliga.
Jag känner mig som en nybörjare.

Det känns bra, men jävligt jobbigt.

Fan vad jag är bra!!!

Jag är duktigt nöjd med mig själv idag!

Tredje kom-igång-med-löpningen-passet. Varmt och fuktigt. Ont i magen. Trööööött!
Och ändå gjorde jag det! Jag kom ut i morse. Fan vad jag är bra.

Jag har ju liksom gett mig själv två utmaningar egentligen. Dels att börja springa, vilket är jobbigt nog i sig, men även att komma upp tidigt på morgonen. Det, mina vänner, är ingen smal sak.
Det var inte alls kul när klockan kvittrade imorse. Allt jag ville var att stänga av och krypa ner igen. Men nej. Jag steg upp, drog på mig löparkläderna och stack iväg. Yey mig!
Nu sitter jag fortfarande och eftersvettas...

Sista dagen på jobbet idag, för övrigt. Klockan 16.30 är jag officiellt arbetslös.